Att vara någon som lyssnar?
Kategori: Psykisk hälsa
Jag har alltid varit en person som gillat att engagera mig ideellt. Något jag gjort sen barn på olika sätt. Mitt största engagemang var dock inom Linux och Öppen källkod. Något som började runt 1997 och som började avta runt 2009-2010 av hälsoskäl.
Mitt engagemang inom Linux och Öppen källkod bestod av flera delar men med stort fokus på att hjälpa andra. Ett ideellt arbete som jag höll på med ofta och mycket. Det handlade om att skriva dokumentation, översätta existerande dokument, svara på frågor i forum och chattar som på nätverket IRC, att testa distributioner och programvara och till viss del skapa egna kodprojekt eller bidra med kod.
Har drivit en egen tidning i några år om actionsporter. Skrivit artiklar, intervjuat med mera.
Saknar att vara engagerad i något. Gärna ideellt. Det är något speciellt med att engagera sig ideellt. Man får en belöning från det som är svår att få någon annanstans.
Har en stor passion för Neuropsykiatriska funktionshinder/funktionsvariationer samt Psykisk hälsa/ohälsa. För många lever med psykisk ohälsa, ofta helt i onödan och ofta pga yttre orsaker.
Jag gillar tanken att vara någon som vem som helst kan skriva till, om vad som helst, utan att bli dömd. Utan att det känns konstigt. Anonymt eller inte. Helt efter personens behov.
Jag är begränsad till epost eller textbaserad chat. Tycker telefoni är sjukt obehagligt. En del är i att höra en röst men inte se ett ansikte. Känns bara fel. Saker kan tänkas igenom bättre via text med. Och den som läser kan ta sig igenom texten lugnt.
Jag är också begränsad till mina egna erfarenheter och upplevelser. Och den kunskap jag byggt upp på egen hand. Min roll skulle i så fall vara att i första hand lyssna. I andra hand lotsa personer vidare till andra resurser. Som organisationer som Mind, Suicide Zero, Riksförbundet Attention eller Autism Sverige. Eller hjälpa personen att hitta rätt vårdinrättning där dom bor.
Att ge råd är en lurig grej att balansera med. Kan lätt bli fel. Så att säga för mycket, att lägga sig i eller försöka vara med på det sättet vill jag vara oerhört försiktig med. Lyssna. Säga något som passar.
Skulle det ens vara intressant? För personer att ha en epostadress dit dom kan skicka i princip vad som helst? Ocensuerat? Anonymt eller ej? En förälder som behöver skrika ut sin frustration. Någon som har annat behov av att prata av sig. Ha någon som lyssnar. Oavsett vem dom är, vart dom befinner sig i livet. Ung, gammal… Mitt i livet.
Eller skall jag låta organisationerna sköta detta. Och jag sitter tyst och tittar på?
Jag är van att lyssna fast på ett annat sätt. Att höra andras berättelser. Att höra om psykisk ohälsa. Via böcker, dokumentärer, poddar, blogginlägg, artiklar, intervjuer med mera. Vill göra det mer aktivt. Vara en som människor känner faktiskt lyssnar. Som inte går undan om det blir för jobbigt.
Jag är heller inte låst till specifika tider. Epost kan skickas dygnet runt. Jag har många tillfällen under dagen att reagera. På något sätt. Bara så personen vet. Att jag lyssnat.
Vad tycker du? Glöm tanken eller hitta ett fungerande sätt? Som fungerar för mig alltså.
