Tankar om Neurodiversitet

Livet är den största och längsta resa vi människor gör.

Har du tänkt på att den resan är den enda som du inte aktiv väljer själv och där du inte är med i den initiala planeringen. Du skickas ut på denna stora resa helt oförberedd. Allt du behöver plockar du upp på vägen.

Det är också den resa där du inte väljer vem du reser med. Många av oss har turen att börja denna resa med människor som bryr sig. I alla har den turen.

Att vi har kontroll över denna resa är nog lite av en illusion.

Vi har en möjlighet att välja vår egen väg. Men vad den nya vägen tar oss beror ofta på vad vi har med i packningen. Har du inte mycket med dig så kan dina val få stora konsekvenser. Är du bra förberedd så kan ditt val ge dig en bättre resa.

Ibland behöver människor hjälp att ändra resan. Förbättra resan. Anpassa resan mer efter oss. Händer ofta, oavsett vem vi är eller vilka behov vi har.

Det är en resa som inte bara hänger på dig. Det finns många hinder och återvändsgränder som du stöter på under resan. Det gäller att du utvecklat ditt lokalsinne. Det är lätt att gå vilse, att hamna fel. Det kan vara svårt att hitta tillbaka. Ibland behöver du någon som lotsar dig tillbaka. Finns inte den hjälpen så kan du vara vilsen länge. I en miljö som inte passar dig. Som du inte förstår.

Ibland finns det människor som försöker lura in dig på vägar som ger dom vad dom vill ha men där du inte får ut något positivt av den vägen. Du lockas in på en väg som utnyttjar dig. Som tar din själ.

Det är din resa. Men kanske inte alltid på det sätt som du tror. Många gånger så är vi passagerare på den här resan och har ingen kontroll över var resan tar oss. Vi har en chaufför som inte lyssnar, som inte bryr sig. Ibland kör han så fort att vi inte har en chans att kliva av. Han har sina mål, sin plan. Dina behov och önskemål saknar betydelse.

Har du pengar så kan du köpa en alternativ resa. Har du inga pengar så får du ta det som erbjuds, oavsett var den resan går. Du kan välja en resa som går utanför. En alternativ och mörk väg. Det är en svår och tung resa som är destruktiv. Det är ingen rolig resa. Det kan kännas som du är i kontroll över den. Det är en väg som en del väljer. Ur desperation och hopplöshet. Eller för att du lurats att tro att pengar är enda sättet att ha status.

En del väljer att hoppa av resan i förtid. Inte så svårt att förstå egentligen. Ett val som är tråkigt att se. Vi förlorar nog många gånger bra reskamrater. Det är nog många gånger dom personer vi vill ha kvar som väljer att hoppa av.

Hur gör vi för att få dom att stanna. Att följa hela resans gång?

Många svar hittar du någonstans på resan. Det är inte alltid personen du skall söka svaren hos. Många gånger så är det en yttre kraft som drivit dom dit. Något som dom inte kunnat påverka. Något som dragit ner dom mot deras vilja. Ibland räcker det med att visa att man bryr sig, att man räcker ut en hand. Ibland behövs det mer. En positiv kraft som kommer från nåt större än den grupp man befinner sig i.

Du kan ha turen att befinna dig i en grupp som består av bra människor. Positiva och medmänskliga människor som bryr sig om ditt välmående. Som gör allt för att hjälpa. Men det är inte alltid det räcker till. Ibland behövs det mer. Något större.

Den gruppen skall inte känna skuld om en väljer att lämna. Att hoppa av resan tidigt. Det finns inga fel där.

Även om en del av oss behöver perioder där vi får resa på egen hand så är det ändå en resa som är tänkt att göras med andra. En resa där vi kollektivt tar oss vidare. Där vi hjälper varandra framåt. Trots det så får vi inte alltid möjligheten att resa på egen hand. Och vi placeras i större grupper. Grupper som ofta ställs mot varandra. Grupper som blint försöker förstöra för varandra. Som egoistiskt försöker få den bästa resan till vilket pris som helst. Utan hänsyn till andra grupper.

Den lilla gruppen är din trygghet. Det är där dom närmaste skall finnas. Dom som står vid din sida genom allt. För vissa är den lilla gruppen destruktiv. Då behöver man hjälp att finna en ny grupp.

Den större gruppen är ofta en grupp som någon annan placerat dig i. Har du tur så kan den större gruppen vara mestadels positiv. Ibland placeras du i fel grupp. Ibland placeras du i rätt grupp. Men den gruppen ställs mot en större och starkare grupp som inte bryr sig om din grupps välbefinnande. Om din grupps behov och önskemål.

Hur stor kontroll har vi egentligen över denna resa? Vilka möjligheter har vi att påverka var resan går? Vad som händer under resans gång.

Behöver vi verkligen delas upp i alla dessa grupper? Behöver verkligen grupper bråka med varandra? Förstöra för andra grupper för egen vinnings skull. Den lilla gruppen behövs. Den som skall ge dig trygghet, stöd och allt det som alla behöver. Dessa små grupper är i sin tur med i en enda stor gemensam grupp där dom små grupperna samsas, hjälper varandra vid behov.

Är det någon som vinner något egentligen på allt detta knas?